Journalist Per Eriksson

Reportage
från
hjärtat

Journalist
Per Eriksson
Rabygatan 41
216 13 Limhamn

Ring

Telefon: 0708-37 36 92

E-post

Klicka här om du vill skicka ett meddelande via e-post till mig.

Sidans länktips

Skummande bryggerihistoria

Belgien bjuder på ett extremt stort antal bryggerier i förhållande till invånarantal och storlek. Namn som Moortgat, Liefmans, Eylenbosch, Orval, Lindemans, Rodenbach och Dubuisson får gommen att fuktas på sanna ölkännare.

Visst är detta land ett ölparadis med minst 500 olika sorter att välja mellan. Var om inte här skulle det europeiska ölmuseumet finnas? Musée Européen de la Brasserie, som ligger i den lilla byn Romedenne, slog upp portarna år 1988.

Bakom projektet står tre verkliga eldsjälar; de båda bröderna Fontaine samt Hendrik Maenhout. Det är den nu 40-årige Charles som är praktikern i sällskapet och Edgar Fontaine finansiären. Charles Fontaine ger själv rundturen och berättar med stor entusiasm:

- Vi har inte och kommer inte att ta emot en enda franc i statligt eller kommunalt stöd Det betyder att vi står helt fristående och kan göra det vi själva tror på.

Detta är ett både levande och spännande museum, inrymt i ett gammalt bryggeri. Som besökare får man en mycket god inblick i hur det gick till att brygga öl i början av 1900-talet, från hantering av råvaror till buteljering. Dessutom finns mängder av ölkuriosa till beskådande.

Bryggeriets historia sammanfattar på sätt och vis regionens utveckling; kulturellt, tekniskt och ekonomiskt. Det var år 1887 som Léon Bouty började uppföra detta lilla bryggeri. Han inspirerades av framgångarna för det bryggeri som släktingarna Devaux drev i den närbelägna staden Philippeville.

Sex år senare, år 1893, drog verksamheten igång. Bevarade anteckningar skvallrar om att det första 100-litersfatet såldes för motsvarande 3 kronor till Emile Jusnot den 8 december. Vid denna tid såldes allt öl på 30, 50 eller 100 liter stora fat.

- Skenorna i golvet som underlättar hanteringen av lagringsfaten i källaren är bara ett av flera exempel på framsynt användning av ny teknik, berättar Charles Fontaine.

Boutys bryggeri var faktiskt inte Romedennes enda vid seklets början. Det fanns ytterligare ett, Chauvier, och byns 680 invånare kunde släcka törsten i inte färre än 47 olika barer och tavernor. Det hårda arbetet i regionens tunga industri - framställning av tegel, sågverk och marmorbrytning - drev upp ölkonsumtionen.

I genomsnitt framställde detta bryggeri en sats i veckan. År 1905 producerade tre anställda och tre hästar - bryggeriet drevs till en början med hästkraft - 3 360 hektoliter. Hästarna ersattes av en bensindriven motor ett år senare. Den huvudsakliga produkten var överjäst öl av vardagstyp.

År 1911 drack Léon Bouty öl på flaska från Brasserie Françoise et Cie de Silenrieux (nedlagt 1918). Beslutet om att buteljera den egna brygden fattades snabbt. En buteljeringsmaskin från Dechaineux i Bryssel införskaffades, en av många maskiner som nu finns utställda.

- Under de åttio produktiva åren lämnade bryggeriet aldrig ägarfamiljen Bouty, vet Charles Fontaine att berätta. Vid Léon Boutys död tog sonen Xavier över verksamheten.

Under första världskriget fördes vörtpannorna av koppar dessvärre bort av den lede fi. Koppar var värdefullt och behövdes till annat, men de ersattes snabbt av järnpannor.

Bryggeriets verkliga glanstid inföll mellan de båda världskrigen. År 1927 elektrifierades anläggningen, bensinmotorn kunde pensioneras och telefonen kom. År 1940 bryggdes tre olika ölsorter och kundtillströmningen var god. Ockupationsmakten lät verksamheten fortgå under andra världskriget samtidigt som lokalkonkurrenten Chauvier tvingades att stänga.

Mälteriet lades ner av Xavier Bouty år 1942, vilket var början till slutet. Trettio år senare såg Xaviers son Michel sig tvingad att även avveckla själva bryggeriet. Den ekonomiska utvecklingen i regionen var svag.

- Michel insåg dessutom att framställningsprocessen i bryggeriet omodern, säger Charles Fontaine. De manuella momenten var för många.

Ett gammalt bryggeri och dåliga tider var emellertid inte de enda problemen. Efter andra världskriget började efterfrågan på underjäst lager- och pilsneröl öka markant på de överjästa brygdernas bekostnad.

I takt med att den egna produktionen minskade började Bouty köpa överjästa ölsorter från bryggerier som Meiresonne, Maes och Artois. Faktum är att man även importerade engelskt öl, främst stout, som märktes med egna etiketter.

Efter den sista brygden i februari 1971 valde familjen att starta en grossiströrelse och satsa helhjärtat på import och försäljning. Detta företag finns fortfarande kvar och är idag granne till museet.

- Inte nog med bryggeritraditionen här i Romedenne, fortsätter Charles Fontaine guideturen. Detta var dessutom den sista byn i Vallonien där det odlades humle.

Till de bryggerier som köpte humle av typerna Saaz, Tettnang och Hallertau från Romedenne hörde Piedboeuf (bryggeriet bakom den belgiska bästsäljaren Jupiler), d'Ixelles och van Ecke.

Klimatet passade utmärkt för humle, men odlingarna var väl små för att vara riktigt lönsamma. Den sista odlarfamiljen, Cornette, avbröt verksamheten år 1985 efter ett dramatiskt prisfall på marknaden.

I museets gigantiska samling finns det 8 000 belgiska ölflaskor, 5 000 underlägg, 2 000 ölglas och 1 100 vykort med bryggerimotiv. Vidare har man ett stort antal vackra emaljskyltar, affischer, böcker, kataloger och diverse utrustning från numera nedlagda bryggerier och mer därtill för beskådande.

En näst intill komplett gammal pub finns det på bryggeriets övervåning. Utanför står en gammal isbil av märket Dodge. Så gott som alla belgiska bryggerier är representerade på något sätt. Ägarna strävar också efter att komma över franskt, tyskt och holländskt material.

Charles Fontaine visar tacksamt upp en gammal svensk ölflaska. Det är en present från en besökande samlare från våra breddgrader. Fast tro inte att allt har kommit hit på detta lättvindiga sätt:

- Samlingen har skrapats ihop under femton års tid, berättar han och minns hur det var att kuska landet runt i den lilla skåpbilen för att köpslå om och hämta hem emaljskyltar, glas med mera.

Ett levande museum har naturligtvis fullständiga rättigheter. I tavernan kan man välja mellan ett 60-tal olika ölsorter, företrädesvis belgiska, samt en del smårätter.

Hendrik Maenhout svarar för utskänkningen och han har en personlig favorit. Det är Schwendi från Brasserie Devaux, bryggeriet som en gång gav mjölnarfamiljen Boutys den nödvändiga inspirationen. Detta företag lever fortfarande kvar - och det i högönsklig välmåga.

På frågan om vilken ölsort som Charles Fontaine själv föredrar blir svaret mycket diplomatiskt. Det märks att han fått frågan förr. Sinnesstämning, tid på dagen och väder är utslagsgivande, säger han, och utvecklar gärna sitt resonemang:

- Är det varmt passar ett lätt vitt öl eller en fruktig lambic bäst. Ruggigt väder gör en bruin, trappistöl eller motsvarande full rättvisa.

Musée Européen de la Brasserie är väl värt en omväg. Det är öppet för besök under sommarhalvåret, till och med oktober månad. Antalet besökare har ökat stadigt under de år som man haft öppet. Varje sommar hittar mellan 10 000 och 15 000 ölintresserade vägen till lilla Romedenne.

Detta lilla privata museums reklambudget är av naturliga skäl minimal. För att sprida information om samlingarna arrangeras istället olika tema- och specialutställningar tillsammans med andra intressenter. Exempel på detta är utställningar i samarbete med bryggeriet Gouden Boom i Brügge samt med vinmuseet i Kientzheim (Alsace).

- Intresset för vårt museum har varit stort bland många av de mindre bryggarna, summerar Charles Fontaine. De har hjälpt till på många sätt, medan de stora dessvärre har varit lite avvaktande.

Ett sommarnöje

Musée Européen de la Brasserie har öppet från den 1 april till 31 oktober. Adressen är 2 A Fontaine Saint-Pierre, mitt i Romedenne, en liten by som ligger nära Philippeville i den belgiska provinsen Namur.

Öppettiderna är mellan klockan 10 och 12 samt 14 till 18. Grupper kan med fördel föranmäla sitt besök på telefon 082-67 72 75. Entrébiljetten kostar 160 belgiska franc. Puben, där man kan provsmaka runt 60 olika belgiska ölspecialiteter, är öppen mellan klockan 10 och 20 (till klockan 22 under perioden juli-augusti).

Ett annat museum i Belgien som också kan vara av intresse för en ölfantast är Nationaal Hopmuseum i humlestaden framför alla andra, Poperinge.

Publicerad i Maltesen.

En tomte på systemet

Ett julöl som inte alls hör julen till? År efter år återfinns La Chouffe bland de julöl som säljs på Systembolaget. Det enda detta opastöriserade, ofiltrerade och fullkomligt underbara öl har gemensamt med det svenska julfirandet julen är symbolen på flaskans etikett: tomten.

La Chouffe bryggs året om i den lilla belgiska byn Achouffe. Många av de små bryggerier som startat under senare år i Belgien har ekonomiska problem och jätten Interbrew har flyttat fram sin position genom att sluka flera konkurrenter. Detta gäller inte Brasserie d`Achouffe som på femton år har utvecklats från en kul hobby till en framgångsrik rörelse.

Vid en rundtur med bil i ett somrigt Ardennerna bestämde jag mig för att inte vänta längre. Jag ville ha en "julöl" nu! Efter att ha konsulterat Michelins utmärkta turistkarta sattes kurs på staden Houffalize. Några kilometer därifrån ligger Achouffe och väl framme var det en bagatell att hitta byns bryggeri. Pittoreska Achouffe har nämligen bara ett fyrtiotal invånare.

Det lilla bryggeriet och ägarfamiljens boningshus ligger tätt intill varandra. Gamla och unga lapar sol i en berså, katterna stryker runt och den lantliga ron härskar. Vad som senare visade sig vara bryggarmästaren själv ligger under en traktor och mekar.

Självklart gick det att få titta runt. En rundtur som lämpligen avslutas med provsmakning i tavernan med ingång bakom själva bryggeriet.

Mannen som överger traktorn, torkar av händerna på en trasa och hälsar välkommen med ett fast handslag heter Pierre Gobron. Det är han och kompanjonen Chris Bauweraerts som äger bryggeriet. Ursäktande berättar han att det inte är någon brygd på gång idag.

Vad är då så speciellt med just detta bryggeri? Jo, till skillnad från de flesta andra relativt nya mikrobryggerier har Brasserie d`Achouffe också blivit en ekonomisk framgång.

- Många har velat surfa på ölvågen och prövat att börja brygga i liten skala men få har lyckats rent kommersiellt, bekräftar Pierre Gobron.

Kanske beror framgångarna på att de båda ägarna inte har lånat sig till startkapitalet. Pierre Gobron berättar att den första investeringen var på endast 50 000 kronor och att bryggeriet startade som en ren hobbyverksamhet år 1982.

Bauweraerts och Gobron, som 1984 sa upp sig från glassfabriken för att bli heltidsbryggare, står med båda benen i den belgiska myllan. De är dessutom duktiga på marknadsföring.

- Den första brygden var på endast 49 liter, minns Pierre Gobron som med stolthet berättar att produktionskapaciteten vuxit under åren.

Två vörtpannor gör det möjligt att samtidigt producera 14 000 liter. De sex jästankarna på 18 000 liter vardera har nyligen kompletterats med ytterligare sex tankar som var och en rymmer 36 000 liter. Investeringar har även gjorts i buteljeringsanläggningen.

- Vi har lyckats bra trots att vår distributionsapparat i det närmaste är obefintlig, berättar han stolt. Den som vill ha våra produkter får vackert åka hit och hämta...

Detta gäller dock inte exporten, hela 65 procent av bryggeriets produktion går till utlandet. Öldrickare i länder som exempelvis Frankrike, Italien och Holland har uppmärksammat produkterna. Men det köps faktiskt även från Japan och Kanada också.

Sortimentet har successivt breddats från de ursprungliga två sorterna, La Chouffe som är ett ljust öl och det mörka Mc Chouffe. Alkoholstyrkan i dessa båda brygder kan variera något, riktmärket är imponerande 8,5 respektive 9,2 volymprocent. Till nyheterna hör ett lättare sommaröl, 4,5-procentiga Bière du soleil, vinterstarka N'Ice Chouffe och Bok 6666 som lånat byns postnummer.

Samtliga sorter är opastöriserade och bryggda på källvatten från Cedrogne. Jästen är av egen kultur. All kornmalt kommer från Pilzen och humlet från Tjeckoslovakien, USA och Jugoslavien.

För att få upp alkoholstyrkan tillsätts socker (karamellsocker för färgens skull) och efterjäsning sker på flaskan. Personligen lämnar jag helst kvar bottenjästen i flaskan, medan många tycker att den är både nyttig och god.

Merparten av ölet buteljeras, bara tio procent levereras på fat. Tappning sker på 75 centilitersflaskor samt på vackra 1,5-liters magnumbuteljer, givna presentartiklar.

Pierre Gobron har inte, kanske inte särskilt förvånande, så mycket till övers för storbryggarna. Hantverket försvinner när det ska produceras i jättevolymer, menar han och fortsätter med en suck:

- De moderna bryggerierna är processindustrier som lika gärna skulle kunna producera bensin, filmjölk eller gödsel.

De flesta öl bör som bekant konsumeras i så nära anslutning till framställningen som möjligt. Så inte med La Chouffe och Mc Chouffe. Tester visar att dessa ölsorter med fördel kan lagras och de blir då ännu bättre. Minst två år håller de vid rätt förvaring, sannolikt upp till fem år.

Så hittar du

Bryggeriet i Achouffe tar gärna emot besökare. Slå gärna en signal innan du kommer, telefon 061-28 81 47. I mitten av augusti ordnas varje år en ölfest intill bryggeriet. Adressen är Rue du Village 32, B-6666 Achouffe.

Den lilla byn, som endast återfinns på detaljerade kartor, hittar vi nära Houffalize i den belgiska provinsen Luxembourg. Houffalize ligger i sin tur utmed motorvägen mellan Liege och Arlon.

Publicerad i Humlebladet.

Läs också...

• Ett par av mina intervjuer.

• Några reportage från Skåne.

• Några osorterade artiklar på temat IT.

• En uppfriskande dos IT-nostalgi.

• Samtal med personer som skapat Internet.

• Ett par texter som handlar om telekom.

• Jag gillar att testa prylar.

• Min fylliga Köpenhamns-guide.

• Smultronställen i Malmö.

• Eller vill du kanske tillbaka till startsidan?