Journalist Per Eriksson

Prylar och tjänster
som
jag testat

Journalist Per Eriksson skriver om foto

Journalist
Per Eriksson
Rabygatan 41
216 13 Limhamn



Ring

Telefon: 0708-37 36 92



E-post

Klicka här om du vill skicka ett meddelande via e-post till mig.



Sidans länktips

Hjälp till

Sommarhet hjulklapp

Nedräkningen inför årets semestersäsong pågår som bäst i det svenska folkhemmet – med allt vad det innebär av bilkörning och behov av vägvisning såväl inom som utom landets gränser. Enligt en undersökning från Scandinfo, som beställts av Stena Line, planerar sex av tio svenskar bilsemester i sommar.

På många inköpslistor står en elektronisk vägvisare. I fjol utsågs navigatorn till årets julklapp av både Handelns utredningsinstitut och Elektronikbranschen. Branschorganisationen räknar i en tidig prognos med att det i år kommer att säljas närmare 700 000 dedikerade navigatorer. Det är en fördubbling jämfört med år 2007.

– Navigatorn var inte bara fjolårets julklapp utan starten på ett starkt ökande intresse för navigation, menar Elektronikbranschens vd Anders Appelqvist.

Enligt analysföretaget Canalys såldes 39 miljoner navigatorer under fjolåret på världsmarknaden, upp 132 procent jämfört med 2006 års försäljning. Nio av tio enheter är fristående allt-i-ett-navigatorer.

Dessa navigatorer har störst skärmar, bäst ljud, flest finesser och är enklast att betjäna. Fast frågan är om en mobiltelefon som tjänar dubbelt som stigfinnare inte är smartare än en dedikerad gps? Båda lösningarna har för- och nackdelar.

Båda typerna har batteritider på mellan två och fyra timmar. Till mobillösningens mest påtagliga fördelar hör den goda integrationen mellan navigering och telefoni. Att exempelvis slå en signal för att boka bord hos en restaurang utmed vägen – som dykt upp som en intressepunkt – kan knappast bli enklare.

Fast prissättningen gör att mobilen knappast blir aktuell enbart som navigator.

Kostnaden för den som vill uppgradera till en fullt fungerande navigationslösning hamnar lätt i tusenkronorsklassen. Detta på toppen av priset på en telefon som inte tävlar i lågprissegmentet. Ingen smartphone levereras heller med bilfäste, den kostnaden tillkommer också.

Trots att bilnavigatorerna har blivit nättare under senare år har gps-mobilerna en fördel i att man slipper släpa på ytterligare en apparat med kablar och laddare. Egen trist erfarenhet säger att lös navigationsutrustning är stöldbegärlig och därför inte ska lämnas kvar i bilen. Tjuvar tittar efter bilhållare – och till och med sugkoppsmärken på vindrutan.

Analysföretag som Canalys och Gartner räknar i år med ett genombrott för mobiltelefoner med inbyggd gps. Mer än hundra miljoner gps-utrustade mobiler kommer att säljas och redan år 2011 spår Nokia att hälften av alla de mobiler som företaget säljer har integrerade gps-kretsar.

Anders Appelqvist tror inte att försäljningen av fristående navigatorer kommer att minska när allt fler mobiltelefoner utrustas också med denna finess. Han jämför med marknaden för digitala stillbildskameror som trots alla kameramobiler går bra:

– Dessutom växer marknaden för avancerade digitala systemkameror, noterar han.

Hittills har vägnavigering varit synonymt med bil. Det finns även några modeller som är specialanpassade för montage på motorcykel. Flera tillverkare börjar nu sörja också för andra trafikantslag. Utöver olika fordonstyper går det allt oftare att också välja mellan cyklist och fotgängare.

Till nyheterna hör tredimensionell visning och stöd för filkörning och trafikinformation. Hos Tomtom är rds-tmc för uppdatering av aktuell trafikinformation via fm-bandet numera standard. Andra leverantörer, Panasonic och Route 66 för att ta några exempel, erbjuder tmc- mottagaren som tillbehör.

Denna tjänst fungerar olika bra i olika länder. I Tyskland är man minutsnabba med att kabla ut information om köer, olyckor och pågående vägbyggnadsprojekt. Vägverket är tyvärr inte alls lika på alerten även om det varnas för vägarbeten, halka och olyckor som rapporterats via SOS Alarm. Kanske dags att låta exempelvis Sveriges Radio ta över trafikinformationen?

Flera leverantörer har därför en egen trafiktjänst där läget på vägen uppdateras med hjälp av den mobiltelefon som via Bluetooth knyts till navigatorn. På Cebit-mässan i mars visade Tomtom en egen gprs-mottagare med inbyggt sim-kort som stoppas cigarettändaruttaget. Fast den lanseras inte förrän nästa år.

Dyrare navigatorer kan användas också för kommunikation och underhållning. Via Bluetooth kopplas de till mobilen för handsfreesamtal. Visning av bilder från minneskortet är möjlig och det går ibland också att spela upp musik.

Bara du som köpare kan svara på frågan om denna typ av extrafinesser är värda pengarna. Klart är att även testets billigaste modeller, Mio Moov 200 och Route 66 Maxi, är riktigt kompetenta som navigatorer.

Till de generella problemen hör kartor som inte är färska. Rådet är att köra med hjärnan och inte stirra sig blind på gps-skärmen, utan se den som ett hjälpmedel och komplement till vägskyltarna. Långtradare som försöker knixa sig ut från små villagator är typiskt för chaufförer som litat för mycket på tekniken.

Enligt kartföretaget Tele Atlas förändras 10–15 procent av vägnätet varje år. I exploateringsområden är siffran 40 procent. Den som köper en navigator med kartor ”onboard” – alltså lagrade på ett minneskort i enheten – kan få en enhet med föråldrat kartmaterial.

De största leverantörerna av kartor, Navteq och Tele Atlas, uppdaterar kontinuerligt sina databaser. Båda publicerar nya kartor en gång i kvartalet. Tyvärr kan man inte köpa sina kartor direkt från producenterna. I och med att råkartorna måste anpassas till de olika gps-plattformarna har få tillverkare hittills erbjudit nya kartor mer än en gång per år.

Det är vid köpet inte helt lätt att få veta exakt hur gamla kartorna i navigatorn är. Trots att kartpriserna pressas nedåt kan en uppdatering fortfarande kosta uppemot 1 500 kronor. Flera leverantörer har tacksamt nog infört en garanti som låter dig hämta de senaste kartorna – om de inte redan är förinstallerade.

Wayfinder, som erbjuder en så kallad offboardlösning för smartphones, har inte detta problem. I mobilens minne lagras endast själva navigationsprogrammet. Kartor och sökresultat hämtas i realtid från Wayfinders server. Färskare, javisst, men med krav på mobilteletäckning och förenat med viss kommunikationskostnad.

I kartläge överförs cirka 250 kbyte per timmes körning. Inom landet är kostnaden för denna datatrafik försumbar. Annat är det i utlandet, även om Telia och Telenor nyligen sänkt mobildatapriserna för svenska abonnenter på resa i Europa. Rådet är att via nätportalen My Wayfinder förbereda sin resa genom att beräkna rutter och i förväg ladda ner kartor.

Företagen bakom de dedikerade navigatorerna arbetar på att minska Wayfinders försprång. Navigon har exempelvis lanserat betaltjänsten Fresh Maps med möjlighet att var tredje månad hämta hem en komplett kartuppdatering från leverantören Navteq.

Tomtoms cirka 15 miljoner användare rapporterar varje månad in ungefär 15 000 kartfel. Hittills har företaget skickat uppgifterna vidare till kartleverantören, men sedan ett tag tillbaka sker betydligt snabbare återkoppling av inrapporterade småändringar.

Med hjälp av Map Share han Tomtomanvändare via synkroniseringsprogrammet Home ladda ner avvikelser i gatunätet som andra rapporterat in. Dessa kartuppdateringar sker direkt i navigatorn.

Tomtom har i Home det bästa pc-programmet. Det kan användas för säkerhetskopiering samt köp, nedladdning och installation av kartor, röster, intressepunkter och tjänster. Mio, Navigon och Route 66 har liknande program – om än inte fullt så avancerade.

Hittills har ankomsttider beräknats med hjälp av distans och gällande hastighetsbegränsningar. Med IQ Routes säger sig Tomtom förbättra precisionen genom att ta hänsyn till veckodag, tid på dygnet och faktisk genomsnittshastighet på vägarna i rutten. Underlaget för beräkningen är anonym data om användarnas färdvägar.

Tomtom 930T beräknar restiden på vår ”långa” teststräcka mellan Limhamn och Södra Möckleby på Öland till 4:16 timmar. Avståndet är 33,6 mil på lands- och motorväg genom Skåne, Blekinge och Kalmar län – om man väljer snabbaste vägen.

Alla navigatorer är överens om vägsträckans längd plus minus några kilometer. På uträkningen av ankomsttid skiljer det däremot en timme och en kvart, vilket är häpnadsväckande mycket.

Route 66 Maxi bedömer på samma premisser körtiden till 4:29 timmar medan Mio Moov 200 tycker att vi bör vara framme redan efter 3:48 timmar. Wayfinders ”time to goal” är 4:25 timmar.

Längst körtid får vi med Navigon som beräknar hela 5:06 timmar på vägen. HTC Touch Cruise som beräknar reslängden till 4:55 timmar. Med tanke på att programmet i denna smartphone detsamma som i 930T, låt gå för att det är en tidigare version, ska det inte behöva skilja nästan tre kvart.

Liksom Tomtom 930T beräknar Panasonic Strada körtiden till 4:16 timmar. Dessa båda hamnar därmed närmast den faktiska körtiden.

Körtiderna skiljer sig också i vårt korta ruttexempel på 5,2 mil mellan Södra Möckleby och en lokalgata (Fabriksgatan) i Kalmar. Spannet är från 44 minuter till 1:12 timmar. Även här räknar Navigon fram den längsta körtiden.

Tomtom, Navigon och ytterligare några apparater varnar om man överskrider gällande hastighetsbegränsning. En bra funktion – om det inte hade varit för att denna information ofta är felaktig.

Genom Blekinge ville i synnerhet Panasonic sänka hastigheten på 110-väg till 90 kilometer i timmen. Trösterikt att felen gick åt rätt håll, men denna typ av fel innebär tappad tilltro som på sikt sannolikt medför att funktionen stängs av i menyn.

Ingen tvekan om att många skaffar navigator för att slippa fastna på bild i någon av Vägverkets allt fler fartkameror. De många fartkamerorna mellan Bröms och Rinkabyholm utmed teststräckan får navigatorerna att bekänna färg.

Överlag är enheterna duktiga på att varna föraren, även om alla missar någon stolpe. Med flera navigatorer i bilen blir det ett evigt plingande, vilket det tyvärr också blir med en enda navigator.

Varför måste en del navigatorer varna för kameror på vägens båda sidor istället för enbart i körriktningen? Garmin, Wayfinder och Route 66 skiljer sig på ett positivt sätt från mängden.

Garmin varnar onödigt tidigt medan Navigons varningar kommer väl sent. I exempelvis Tomtom går det att själv välja i hur god tid det ska varnas samt med vilket ljud. Wayfinder röstvarnar duktigt för kamerorna, men på kartan är placeringen oprecis.

Garmin och Tomtom hade tmc-varning för två vägarbeten, vid Tollarp och på Ölandsleden, utmed rutten. Båda till synes avslutade.

Tillverkarna skryter om att deras kartor innehåller miljontals intressepunkter. Låt dig inte imponeras av antalsuppgifterna. En lokalsökning på restauranger inom en kilometer i Limhamn gav från fyra till nio träffar.

Samma sökning på ”bankomater” är i sanning deprimerande – gps ska ju spara tid och miljö, inte uppmuntra till onödiga resor. Navigon excellerar genom att hitta alla de fyra uttagsautomater som sedan flera år tillbaka finns på orten.

Garmin, Panasonic och Route 66 ansåg att närmaste automat fanns inne i Malmö, 5 kilometer bort. Mio hittade en och föreslog även automater som låg i Malmö och Landskrona på ett avstånd av 4,5 mil. Bakläxa!

Tacksamt nog är navigatorerna bättre på att hålla koll på var bensinstationerna finns. Alla utom Panasonic hittade Limhamns fyra mackar.

Gratis ofta bättre än betaltjänster

För bilförare är navigatorn en suverän hjälp för att hitta hotell, matställen, bensinmackar, uttagsautomater och verkstäder utmed vägen. Fast det finns långt fler så kallade poi (points of interest). Många navigatorer hittar vägen också till sevärdheter, biografer, myndigheter…

Inte nog med att navigatorerna levereras med färdiginstallerade intressepunkter. Många affärs-, service- och restaurangkedjor erbjuder färdiga filer med koordinater. Jet, Lidl och OKQ8 är några sådana exempel.

Dessutom sammanställer entusiaster världen över poi-listor av olika slag. Ofta kan dessa hämtas utan kostnad på nätet. Vad sägs om svenska badplatser och skotska whiskeydestillerier?

Även poliskontrollplatser och fartkameror sprids på detta sätt. I kvalitet och färskhet kan dessa gratisfiler faktiskt konkurrera med de uppgifter som gps-företagen säljer via prenumeration för 250–500 kronor per år.

Tyvärr finns det inget standardformat för poi-filer. Den som fastnar för vanliga märken som Garmin, Mio, Navigon och Tomtom har därför lättare att hitta gratismaterial på nätet än den som skaffar en gps av udda härkomst.

På www.speedcam.tk och www.asebro.se finns det bland annat kostnadsfria fartkamerafiler till Garmin, Navman och Tomtom. Mio-ägare kan kika in på www.speedcams.se för filer med såväl svenska som norska och europeiska fartkameror. Här finns även poi-filer för de större bensinkedjorna.

Tidigare har www.poidatabase.se varit en bra kamerasida med många format, men upphovsmannen tycks ha tröttnat. Det har däremot inte kraften bakom www.sweonline.se gjort. Här och på www.positioner.se samt www.poioi.se går det att hämta poi-filer till affärskedjor, hotell, matställen, sevärdheter och mackar med fordonsgas. Bara för att nu nämna några möjligheter.

POI Edit är räddningen för den som på egen hand vill redigera poi-filer och även konvertera mellan olika leverantörers filformat. Programmet kan hämtas på www.poiedit.com. Det är gratis, men upphovsmannen uppskattar en liten donation via Paypal.

Till Tomtom finns det en rad användbara tilläggsprogram som kan köras i navigatorn. Kika på Offroad Navigator och Tripmaster som båda är gratis och finns på www.webazar.org/tomtom. Offroad möjliggör navigera utanför vägarna. Tripmaster har spårningsfunktion och bjuder på kompass, koordinater, hastighet, medelhastighet, körtid samt trippmätare.

Inför utlandsresan – tänk på att navigatorer som varnar för fartkameror inte är tillåtna i alla länder.

Europa skapar alternativ till gps

I framtiden kommer ”gps” och ”navigator” inte att var synonymer som idag. Med rösterna 607 för, 36 emot och 8 nedlagda gav Europaparlamentet under våren klartecken för det paneuropeiska satellitnavigeringssystemet Galileo.

Kontrakten för infrastrukturen kring Galileo ska nu läggas ut för offentlig upphandling. Satsningen är omdebatterad eftersom kostnaderna för projektet har rusat iväg.

Förhoppningen var att de europeiska rymdföretagen skulle stå för kostnaden. De har inte visat någon större entusiasm för att delfinansiera de satelliter och jordstationer som behöver byggas för att systemet ska kunna användas från och med år 2013.

Istället kommer EU att svara för all infrastruktur. Det handlar om en nätt investering på över 30 miljarder kronor. Den andra satelliten, Giove-B, sköts upp i slutet av april. Fullt utbyggt kommer Galileo att bestå av 30 satelliter i tre omloppsbanor på 24 000 kilometers höjd.

Förhoppningen med detta civila system är att minska beroendet av gps, ursprungligen skapat för militärt bruk, som helt står under amerikansk kontroll. I och med att Galileo är betydligt nyare än gps finns det även en rad tekniska plus. Hit hör bättre precision samtidigt som det bjuds på en returkanal för larmhantering.

Läs hela testet i Ljud & Bild.

Digitalknäpp till pappersbild

Det är både billigt och dyrt att göra papperskopior från digitala bilder. Att lämna in en traditionell 35-millimetersfilm med 36 bilder för entimmesframkallning och kopiering brukar kunna göras för under hundralappen.

Så billigt är det inte att få sina "digitala negativ" på papper. Kort i formatet 10 x 15 cm kan kosta upp till 8:50 kronor styck. Å andra sidan är ju spillet minimalt, eftersom man bara behöver skriva ut de bästa bilderna.

Ljud & Bild har skickat ett dussin digitala bilder till för utskrift till sammanlagt tio olika fotolabb. Skillnaderna är tydliga i såväl leveranstid som pris. Leveranstiden var normalt 2-3 arbetsdagar, men varierade mellan en och sex dagar.

Prisspannet för vårt "testpaket" innehållande tio bilder i formatet 10 x 15 cm samt två 20 x 30 cm-förstoringar var betydande. Den som väljer det billigaste företaget, Colormailer, kommer undan med 106 kronor inklusive moms och frakt att jämföra med Väla Foto som blev testets dyraste genom att ta 248 kronor.

Graden av bekvämlighet varierar också. Många med mig föredrar att få bilderna hemburna av brevbäraren. Att behöva gå till posten för att lösa ut ett postförskott eller till en affär förtar en del av tjusningen med Internetbeställning, särskilt när det som på Siba Mobilia i Malmö tog personalen en kvart att hitta bilderna ("det här med digitala bilder är ju rätt ovanligt än så länge...") samtidigt som kassakön växte bakom min rygg.

Vid första anblicken verkar bildöverföring via den vanliga webbklienten enklast. Den som anlitar exempelvis Extrafilm och MSN Foto slipper börja med att hämta och installera ett särskilt klientprogram för att sända iväg sina bilder.

De praktiska proven visar dock på raka motsatsen. De specialutvecklade klientprogrammen är att föredra. I alla fall om man har en Windows-dator. Stödet för Macintosh är sämre, vilket är märkligt eftersom Macen ju är ett förhållandevis vanligt redskap för bildbehandling.

Agfanet, Colormailer och Fotolabo använder olika versioner av samma klient från Fotowire. Detta program - som sammanlagt används av 280 labb i 24 länder - är lättanvänt och känns framför allt stabilt. Överföring av kortuppgifter för betalning sker via säker server, SSL (Secure Socket Layer).

Att skicka in bilderna via sin webbklient är betydligt skakigare. I de flesta fall krävs dessutom en särskild plug-in, alltså ett tilläggsprogram till webbläsaren, vilken också tar tid att hämta. Lämning via webbklient är dessutom långsammare än med Fotowire då uppladdningen i de flesta fall är en tvåstegsprocess. Först hämtas tumnagelstora kopior av bilderna från din dators hårddisk för att du ska kunna se dem på bildskärmen, först därefter sker överföring av själva bildfilerna.

Det finns även labb som tar emot bildfiler via e-post, hit hör Mattssons Foto och Väla Foto. E-post är inget särskilt attraktivt lämningssätt. Få Internet-abonnemang låter dig skicka hur många och hur stora bilagor som helst, vilket ställer till det för den som bifogar alltför många bilder med ett och samma meddelande. Ljud & Bilds provserie var 14 megabyte stor.

Klientbaserad lämning, via webbläsare eller specialklient, bjuder på flera mervärden jämfört med e-post. Förhandsgranskning av bilderna minskar risken för felsändning samtidigt som beskärning kan ske. Du varnas också om bilden är för lågupplöst för det utskriftsformat som valts.

Varje labb har bedömts på fyra punkter: lämning, leverans, pris och bildkvalitet. På den femgradiga skalan är 5 bästa betyget, det sammanlagda betyget kan alltså bli maximalt 20.

Under "lämning" har klientprogrammens enkelhet, stabilitet och möjligheter till exempelvis beskärning bedömts. Betyget "leverans" sammanfattar leveranstid, bekräftelse per e-post, förpackningens utformning med mera. Vad "pris" och "bildkvalitet" står för är mer självklart: ju billigare och bättre desto högre betyg.

Varför egentligen bry sig om att anlita fotolabb när moderna bläckstråleskrivare gör ett lika bra jobb? Labben poängterar att man använder fotopapper av yppersta kvalitet och det i sin tur borgar för hög arkivvärdighet. Vi har inte synat det argumentet i detta test, men lovar att återkomma till ämnet.

De flesta fotolabb har en annan fördel visavi bläckstråleskrivaren och det är att man kan få sina bilder i exempelvis panoramaformat samt på mer än enbart fotopapper. Det går även att beställa almanackor, pussel samt musmatte- och tröjtryck med egna motiv, favoritbilden kan till och med fås på en mugg.

Nu till den centrala frågan! Hur bra blev bilderna? Överlag bra. Två labb skilde sig från mängden: Fotolabo och Kodak. Fotolabos 10 x 15 cm bilder är aningen bleka medan Kodaks är väl röda. Däremellan återfinns de övriga labben.

De stora bilderna har sannolikt fått mer manuell handpåläggning än 10 x 15 cm-korten. Bilden på vasen är svår - Colormailer och Kodak har vattnat ur huvudmotivet så att detaljer i bakgrunden framträder medan Fuji, Mattssons och Väla inriktat sig på att återge blomprakten på bästa sätt.

Flera bilder, i samtliga storlekar och från flera labb, kom tillbaka med en svart horisontell rand nedtill. Enligt Väla Foto, som hade de flesta problemen, berodde det på ett programfel i minilabbet. En följesedel i kuvertet så att man kan reklamera är därför nödvändigt, ett minimikrav som alla utom MSN Foto uppfyllde.

Att få rättelse visade sig vara fullständigt problemfritt, fotoföretagen är vana vid att folk lämnar tillbaka dåliga bilder. Väla Fotos andra försök blev lyckat.

Det finns fler labb än de tio i detta test. Allt fler lokala fotohandlare erbjuder exempelvis utskrift från minneskort eller disketter.

Colormailer

Lämning av bilder till Colormailer sker med hjälp av Fotowires klientprogram som hämtas på företagets webbplats. Colormailer Photo Service för Windows är knappt 2 megabyte stort. Det finns även en preliminär version för Macintosh (säker serveranslutning medges endast under Mac OS 8.6 och 9.0).

Tiden det tar att hämta en särskild klient för bildlämning vägs upp av att detta program är föredömligt enkelt och lättarbetat. Man väljer bild samt önskad storlek och kopieantal för varje bildfil (som kan vara av typerna BMP, FPX, JPG och TIF). Bilderna visas på skärmen som tumnaglar, vilket innebär att risken för felsändning minskar.

Det går att med några enkla handgrepp beskära bilderna innan lämning om höjd/bredd-förhållandet är sådant att det blir vita fält på det utskrivna fotot. Programmet varnar även när en bildfil "inte håller" för vald kopiestorlek.

Colormailer, som är billigast i testet, bjuder på bra prisinformation. Däremot sägs inget om beräknad leveranstid, vare sig vid sändning av bildfilerna eller i den beställningsbekräftelse som följer per e-post. Det är kanske klokt eftersom detta labb tog längst tid på sig att leverera bilderna från labbet i schweiziska Vevey.

Betalning sker redan när bilderna laddas upp. Kortbetalning sker med Visa eller Mastercard. Colormailer ingår i Colorplaza och har ett systerbolag, Fast Lab, med identiska priser. Colormailer Pro är en lite dyrare tjänst för proffsfotografer. Bilderna skrivs ut på glansigt fotopapper av typen Agfa Professional och med följer även en indexkopia.

Fotolabo

Fotolabo har valt samma klientprogram som konkurrenten Colormailer. Även här slipper användaren tänka på eventuella versionsbyten, när programmet väl installerats sker uppdatering automatiskt när en ny version kommit ut. Mac-användare hänvisas däremot till Fotowires webbplats för en engelsk programversion som kan användas "på egen risk".

Plus för tydliga prisuppgifter och konkurrenskraftiga priser. Styckepriset anges vid valet av bildformat och innan bilderna skickas får man dessutom en komplett prisuppgift inklusive portoavgift. Till skillnad mot Colormailer sker betalning mot faktura, något som torde tilltala dem som tvekar inför onlinebetalning.

Bilderna skrivs ut på ett omärkt, anonymt fotopapper, som Fotolabo dessutom snålar med. De flesta konkurrenters bilder i formatet 10 x 15 cm är ett par millimeter större än så i både bredd och höjd medan Fotolabos är motsvarande millimetrar mindre (9,8 x 14,7 mm). En indexkopia med medföljer som extra bonus.

Bildkvaliteten svarar inte upp mot den föredömligt enkla bildlämningen. Färgerna är inte lika mättade som hos exempelvis Fujifilm. Den som vill laborera med färgprofiler kan dock hämta en särskild ICC-fil från Fotolabos sajt för att på så sätt bättre anpassa sina bilder till labbets utrustning.

Agfanet

Även Agfanet använder Fotowires "gamla kändis". Det verkar finnas ett stort antal versioner av detta klientprogram. Agfa erbjuder två varianter, för Windows 95/98/ME/NT/2000/XP samt Mac OS X. Den som kör Mac kan dock inte få svenska menyer.

När programmet efter installationen frågar vilket labb som ska användas klarnar sambandet: det är till Colormailer och Fotolabo som Agfa i första hand hänvisar svenska kunder. Eftersom dessa båda labb är med i detta test av egen kraft valde vi att skicka bildfilerna till ett annat företag i Agfas nätverk.

Testordern gick till brittiska A1 Picture.com. I likhet med övriga labb som använder Fotowires klient ges god prisinformation. Eftersom labbet är brittiskt redovisas priserna i pund och betalning sker med kort i förskott.

A1 Picture.com bjöd inte, som väntat, på den längsta leveranstiden. De väl emballerade bilderna nådde fram på fyra arbetsdagar, vilket måste betraktas som ett bra betyg på postförbindelserna. Bilderna är utskrivna på Afgas papper Prestige Digital och kvaliteten var det heller inget fel på.

Labben som ingår i Agfas nätverk är fristående, men Agfa axlar ett kvalitetsansvar gentemot dem som använder sig av Agfanet Print Service Client Software för att lämna in sina bilder. Den som inte är nöjd med utskrifterna kan välja mellan att klaga direkt hos labbet eller hos Agfa.

Fujifilmnet

Internet Explorer (version 4 eller senare) är den bästa webbklienten för sändning av digitala bilder till Fujifilm. Till detta program kan nämligen ett tillbehör, dra och släpp, installeras och det underlättar mycket att som i exempelvis Opera och Mozilla slippa lägga till bild för bild.

Rutinen för bildlämning är föredömligt enkel och alla instruktioner är på svenska. Beskärning (anpassning till kopians storlek) är möjlig. Till detta labb går det endast att skicka filer i FPX- och JPG-format, dock inte större än 2 megabyte per styck.

Färdiga bilder hämtas hos valfri Fujifilm-fotohandlare och betalas där kontant eller med kort. Kopior som är beställda före klockan 09 på vardagar levereras normalt sett följande vardag till butiker i Stockholmsområdet. Till butiker i övriga delar av landet är leveranstiden ytterligare minst en dag. På muggar och skjortor får man vackert vänta i 2-3 veckor.

Även Expertkedjans digitalfototjänst Digicenter anlitar detta labb. Då får man hämta de färdiga bilderna hos sin Expertbutik istället för hos Fujihandlaren. Den som registrerat sig som användare av Fujifilmnet med en Expertbutik som utlämningsställe kan använda sitt gamla lösenord på Experts sajt.

Bilderna på Fujis papper Crystal Archive är bra, för att inte säga bäst i test. Undantaget är en 20 x 30 cm förstoring som fått ett centimeterbrett horisontellt svart band i nederkant.

Extrafilm

Extrafilm hör till de klassiska svenska "fotopåslabben" och företaget erbjuder numera även utskrift av digitala bilder. Lämna bilder går det att göra både via exempelvis Internet Explorer och med hjälp av företagets eget klientprogram, Extra Digital. Ska bara enstaka bilder skickas via webbklienten är det inte nödvändigt att hämta den plug-in som underlättar lämning.

Rådet är att börja med att registrera dig som kund på sajtens Mina sidor. Kanske var det ett olycksfall, men det lösenord som krävs för att fullgöra beställningen kom inte per e-post förrän efter påstötning per telefon till kundtjänst.

Extrafilm bevisar att webbklienten inte är ett hundraprocentigt redskap för bildlämning. Första försöket gick i stöpet. Efter uppladdning visades det föga upplysande felmeddelandet Åtgärden avbröts, men efter omsändning av bilderna gick det att komma vidare.

Leveransutfästelsen med löftet att leverera inom "ett par dagar" hölls med god marginal. Bilderna fanns i posten redan dagen efter inlämning, vilket är snabbast i detta test. Möjligheten att gå in på webbplatsen för kontroll av sin orderstatus hann därmed inte användas.

Extrafilm använder Agfas papper Prestige Digital. En av bilderna är felaktig, den har fått en 1,5 cm bred svart sorgkant. Extrafilm utlovar dock pengarna tillbaka för alla bilder man inte är nöjd med. Fakturan har generösa betalningsvillkor (30 dagars).

Bilderna kas sparas i Extrafilms bildbank, vilket gör det enkelt att beställa fler utskrifter av redan inskickade bilder.

MSN Foto

Foton till MSN Foto lämnas via webbklienten och för att använda tjänsten krävs medlemskap i MSN. En särskild plug-in, Överföringsverktyget, underlättar sändning av stora mängder bilder. Detta verktyg integreras mycket fint med Internet Explorer.

Till redskapen vid lämning hör fotomätaren hjälper dig att bekräfta att varje bildfil är tillräckligt högupplösande för valt format. Två staplar passar bra för kopior på högst 10 x 15 centimeter, för större kopior gäller tre eller fler staplar.

När överföringen av bilderna - märkligt följer bildnamnen inte med - är klar tar MSN Foto kontakt med Fujifils labb. Då slutade Internet Explorer att fungera och samtliga tolv testbilder fick sändas om. Lämning via webbklient, med eller utan plug-ins, känns onekligen osäkrare än lämning via Fotowires stabila klientprogram.

Kopiorna, som skrivs ut på Fujicolor Chrystal Archive, betalas med Mastercard eller Visa i samband med att de lämnas. Levereras av det färdiga resultatet sker per post. Trots att man inte får kredit hör MSN Foto till de klart dyraste alternativen.

Bilderna från detta labb var dessutom sämst förpackade. Den enda tunna kartongskivan höll inte emot krafterna från andra försändelser i postsäcken. Förstoringarna hade brottanvisningar mitt i och reklamationen försvåras av avsaknaden av följebrev i försändelsen. Inget knorr vid begäran om att få skadade kopior omgjorda.

MSN Foto bjuder på en rad plusvärden. Det går att få bilder utskrivna på andra media än papper. Familj och vänner kan också beställa bilder under förutsättning att fotografen delar ut dem online.

Print@Kodak

Av de labb som tar emot bilder via webbläsaren kändes Print@Kodak som den avgjort mest stabila, men i gengäld var den ytterligt långsam. Jämfört med Fotolabo tog det tre gånger så lång tid att få iväg de tolv bilderna. Kodak accepterar endast JPG-format.

Kodaks webbplats är engelskspråkig, men det ställer knappast till några problem. Ska du ha lika många och samma storlek av alla bilder är det bara att välja knappen Print All, annars klickar du på Customize. Se till att Crop to Fill är markerat under varje tumnagel om du vill slippa vita områden på bilderna.

Prisuppgifterna redovisas tydligt innan man jakar till sin order. Beloppen är dock i euro, något som svenska nätshoppare säkert kommer att få se mer av. Funktionen Order Tracking gör det möjligt att med hjälp av beställningens referensnummer se var i processen korten befinner sig.

Minuter efter gjord bildöverföring kommer ett kvitto per e-post. Dagen efter kom ett andra brev som omtänksamt meddelande att bilderna var klara och att de hade postats från labbet som rent fysiskt finns i tyska Stuttgart.

Bilderna på papperet Kodak Royal har en röd och gul ton. Värmen tilltalar mig, men de flesta torde anse att resultatet är lite för mustigt i färgerna. Kodak urlakade blomvasen på den 20 x 30 cm stora bilden genom att exponera så mycket att bakgrunden framträder.

VSFL

VSFL (Västsvenska Fotolaboratoriet) i Herrljunga anlitas av en rad butiker, bland annat inom de stora elektronikkedjorna kedjorna Onoff och Siba. Labbet saknar dock postorderservice, bilderna hämtas och betalas i förvald butik.

För att kunna lämna sina digitala negativ krävs en Windows-baserad PC. Tjänsten fungerar endast tillsammans med Internet Explorer 5.0 eller högre eftersom det krävs en plug-in för bildlämning. Till skillnad mot flera av de andra labben som tar emot bilder via webbklienten är man begränsad till filformatet JPG, TIF- och BMP-bilder tas inte emot.

Vid uppladdning kontrolleras om bildfilerna är tillräckligt högupplösande. Godkända filer markeras med ett solgult smil.

Leveransbeskedet - "ungefär fem dagar" - är aningen svävande men stämde väl. I orderbekräftelsen, som skickas per e-post, finns dessutom en länk till labbets ordersökningsfunktion som gör det möjligt att ta reda på om bilderna skickats till butiken.

Bilderna är utskrivna på Agfas papper Prestige Digital och med följer även en indexkopia.

Väla Foto

Väla Foto startades 1987. Från början var affärsidén att snabbframkalla och kopiera på en timme medan kunderna handlade i Väla Centrums butiker. För två år sedan införskaffades Helsingsborgsföretaget Fujis heldigitala minilabb Frontier 370 samt en storformatskrivare för att göra affischer och mässväggar.

En rudimentär funktion för lämning av bilder, per e-post, uppvägs av snabb leverans och ett piggt bemötande. Några timmar efter bilderna e-postats kommer ett personligt svarsmeddelande där man frågar om bilderna ska skickas eller om jag ska komma förbi och hämtar dem.

Trots att Väla Foto är dyrast i test var många av bilderna en besvikelse. På hälften av 10 x 15 cm-bilderna finns i nederkant en 8 millimeter bred horisontell svart bård samtidigt som motivet klippts av motsvarande i överkant. Misslyckade bilder gjordes dock snabbt om med gott resultat efter reklamation.

De små korten är utskrivna på Fujicolor Crystal Archive Supreme. Förstoringarna, som också är bra, har gjorts på matt papper från Fuji. Väla Foto är testets enda labb som valt matt papper.

Mattssons Foto

Mattssons Foto är en fotobutik i Lund som specialiserat sig på försäljning av digitalkameror. Precis som Väla Foto tar man emot bildfiler för utskrift. Lämning sker per e-post och det är sämre än klientbaserad lämning bland annat eftersom prisredovisningen inte är lika tydlig (prislistan finns dock på butikens webbplats).

Detta labb använder Fujis papper Crystal Archive Supreme. Lundabor kan hämta de färdiga bilderna i butiken, andra får vackert lösa ut dem per postförskott. Leverans mot postförskott är inte särskilt kul, försändelsen måste hämtas på posten samtidigt som man kan räkna med en extra dag i leveranstid. Lite snålt av Mattssons.

Bilderna är bra och väl förpackade, om än kostsamma. Mattssons Foto är näst dyrast i test, vilket delvis beror på den höga postförskottsavgiften.

Innan du skickar

Använd färgprofilen sRGB när du sparar bilderna. CMYK-bilder blir sämre. Minsta upplösning för att utskrifter i formatet 10 x 15 cm anges ibland till 480 x 640 punkter, men för att det ska bli bra rekommenderas 600 x 900 punkter eller mer. Ska du skriva ut i 20 x 30 är det minst 1 180 x 1 780 punkter som gäller.

Skicka in dina filer i TIF- eller JPG-format, undvik det klumpigare BMP. LZW-komprimera inte TIF-bilder och se till att dina JPG-filer sparas med hög kvalitet (helst inte under 10 och aldrig under 8 i Photoshop Elements).

Digitala bilder har ett höjd/bredd-förhållande på 3:4. Beskär själv dina bilder till proportionerna 2:3 för att slippa vita fält på utskrifterna. Inför lämning till flera av labben går det visserligen att göra denna beskärning i klientprogrammen, men den som använder verktyg som Photoshop eller ACDSee kan bättre styra vad som ska saxas bort.

Sammanfattning

Enkel lämning som resulterar i bra bilder med kort leveranstid till lågt pris? Tyvärr... Inget av de testade labben förmådde att göra allt perfekt i kedjan från lämning till albumfärdiga bilder. Rådet är därför att välja leverantör efter det kriterium som passar dig bäst. Är exempelvis snabb leverans viktigare är pris?

Colormailer, som har lägst pris, bjuder på enkel lämning och skapliga bilder, men den längsta leveranstiden. Brittiska A1 Picture har inga svagheter, men heller inga direkta mervärden. Fotolabo och Kodak har båda konkurrenskraftiga priser och rimlig leveranstid, men gör bilder som är för ljusa respektive mustiga i färgerna.

VSFL är billiga, men bilderna måste hämtas i en affär. Trots att Fujifilmnets bilder kostar mer måste också de hämtas. Dyra MSN Foto anlitar Fujis labb, vilket innebär högkvalitativa bilder, men man förmår inte att emballera dem så att de når beställaren oskadade.

De båda e-postlabben, Mattssons Foto och Väla Foto, utmärks av hög bildkvalitet (efter reklamation i Välas fall). Prismässigt kan de små e-postlabben inte konkurrera med postorderjättarna, som i flera fall har sina labb utomlands, men kvalitetsmässigt är de väl så bra.

Extrafilm vinner testet tack vare sin jämnhet. Man erbjuder skapliga bilder, om än inte de bästa, och ett hyfsat pris trots betalning mot faktura. Flera lämningsalternativ och blixtsnabb leverans bidrar också till segern. Det märks att detta labb kan postorderfoto.

En hedrande andraplats går till Colormailer. Den som är villig att vänta på sina bilder kan spara pengar på att anlita detta labb. Hade det varit enklare att få sina bilder från prisvärda VSFL skulle detta labb ha placerat sig bättre än trea.

Publicerad i Ljud & Bild.

Läs också...

Sidan aktualiserades den 3 augusti 2008.